Sommarlov

Avslutning på måndagsträningen inför sommaruppehåll. Följande faktorer nämns: vädret, stigarna, deltagarantal, bullarna. Samtliga: succé. Trots några punkteringar och några miljarder mygg. Film finns på happy.

Sågat

Jag har funderat på att sätta sågen i handtagen då de känns onödigt breda. Tog tag i saken nu i helgen och kortade en bit. Det blev riktigt bra och hela 16-17 gram bara ramlade av cykeln... Det blev förstås en testrunda och än en gång siktade jag på stigarna som vi ska runda av vårträningen med (i morgon måndag, missa inte!). Det är himla fint i skogarna nu, kolla sista bilden nedan. Om man ska klaga – som vi gör här i Närke – så är ormbunkarna ett aber, som hänger in över stigarna. Och myggen.

Livets vatten

I onsdags blev det en kvällstur som bar iväg till de nya stigarna som var så grymt roliga på premiären. De var än bättre nu. Torrare och därmed snabbare. Jäkla roliga. Och slutet på Klockarängsleden är riktigt bra nu. Endast en bild fångade jag på turen och motivet blev inte annat än vårt världsberömda vattentorn...

Gårdagen spenderades på altanen, i solen, drickandes billig importerad öl. Ha en skön midsommar!

Mitt minne

Den gode Carl, tvåbarnspappan (välkommen i klubben!), fick fram en kamera på måndagens träning så att jag kan pigga upp bloggen med en bild på mig (som inte är en självtagen bild rakt i ansiktet på valfri grusväg i Närke).

Här är alltså den omtalade crossbanan och som jag vill minnas det är jag här precis på väg förbi Henrik efter att ha passerat de andra två cyklisterna i en rasande fart. Frågan är om det inte rent av var så att jag varvade alla tre här. Jo, så var det nog!

Nyttigt och jobbigt

Idag blev det intervaller igen, på crossbanan denna gång. Det var där jag gjorde en hyfsad krasch för ett tag sedan så det var väl bra att få ta revansch på det eleka hoppet. Vi tog stig dit hela klungan och sedan delade vi oss i ett åka-stig-gäng (foto 1) och ett intervallgäng (foto 2, några fler var vi än vad som visas). Jag valde självklart intervallerna eftersom det är så sjukt kul att åka åtta varv på banan i full fart.

Blöta berg

Det känns som att det var länge sedan jag tog en söndagstur men idag fick jag till det. Det blev ut mot Fjugesta på lite mat. Efter det letade jag på en gammal barndomsstig men åkte fel, plankade genom en trädgård men blev upptäckt och utskälld av tre stora hundar. Husse och matte var dock snälla och pekade mig i rätt riktning.

Vidare genom Lanna (klart du ska cykelpendla David, det är 9 km) och sedan in på Bergslagsleden vid nationalparken. Jag fick se ett nytt kalhygge strax innan Suttarboda. Den glesare skogen bjöd på fin utsikt över Närkeslätten.

Jag hade tänkt att köra stig till Ånnaboda men det var rätt blött i bergen och jag ville inte gå omkull på en hal häll eller rot, vilket det finns gott om mellan Suttar- och Ånnaboda. Så jag vek av ner vid Limberget och trampade hem på banvallen. Det blev mest asfalt av del hela alltså. 65 km totalt.

Helsida

Det är inte varje dag när man bläddrar igenom morgontidningen som man möts av en helsida om mountainbike. Men idag var en sådan dag. Grattis till Ola som fått till denna goda publicitet för sporten!

Trött och utsliten

Bromsarna började kännas trötta, särskilt bak, så det blev ett byte av belägg. Nöjde mig med att endast byta baktill för tillfället så nu tar de lite olika, fram och bak. Som synes på första bilden så började ena belägget närma sig plattan så det var dags. Bild två är ersättarna, de billigaste (tror jag) beläggen från CRC. Men de verkar funka fint och det här är ingen komponent där jag känner att det lönar sig att köpa något lyx. Bromsar det så bromsar det, eller?

Hej då min vän

Igår skeppade jag iväg min gamla cykel. Jag passade på att ta den till sonens fotbollsträning, rullade lite för att se att den var i full funktion. Åh vad fint den gick, det var inte utan att jag blev lite sentimental och fällde en tår över alla goda minnen vi haft tillsammans. Långloppen, turerna i Kilsbergen, och inte minst resorna. I ordning enligt bilder: vid Teide på Tenerife, vid foten av Grossglockner i Österrike och i Soria på Gran Canaria. Men en cykel måste lära sig att hålla igen, tänka lite på vikten. Den var för tung och vi fick gå skilda vägar...

One giant leap

Nu har jag anmält mig till Mörksuggejakten, Rättvik, Dalarna. Jag körde förra året och hoppas innerligt på bättre väder i år. Många man frågade om långlopp sa att suggan var ett av de finaste, med torra lätta stigar. Jo fy tusan. Ni kanske minns regnmängderna som kom i Dalarna förra året, med diverse översvämningar som följd.

Det var som att cykla sju mil i en bäck, som sprutade ur sig grus och gegga. Allt grus och skit som stänkte upp i baken blev som sandpapper så jag slipade sönder min sadel. Cykelglasögonen (jag har linser och måste ha skydd) sattes igen direkt och spolades av med slang vid vätskekontrollerna. Men det var kul ändå, missförstå mig inte, men ändå som sagt; med hopp om bättre väder! Ingen bild på mig nedan men ett par Almbyåkare i alla fall, som får sätta bild till orden.

Foto: Rasmus Ekman

Ola och bönpåsen

Coachen, den nordiska mästaren, bjöd på en ganska elak efterloppsträning igår men det är ju bra att få slita lite på måndagarna. Två gånger kvar innan det blir sommarvila. Sista gången ska vi köra de "nya stigar" som visades härom veckan, se tidigare inlägg med sådan rubrik.

Dagen efter

Jo jag kör ju i den här motionsklassen då. 402 åkare till start och jag kom på plats 12. Det var ju bra. Vädret var kanon och banan likaså. Bara några få lerhål. Inte alls som jag befarat alltså. Och däcken bet bra, till och med uppför slalombacken. Men inte tog jag mig under tre timmar som jag hoppats. Nej, det går lite långsamt. Jag ska stryka Ränneslättsturen ur schemat och äta mer chips, så att jag lägger på mer vikt. Det bör ge mer fart utför i backarna. Tiden: 3:10:41.

Uppladdning

Idag blev det en tidig morgontur på ett par mil, för att benen inte skulle glömma bort hur man trampar. I morgon är det ju dags för Lida Loop. Jag hade hoppats att det skulle bli ett lopp i strålande sol på torra stigar men så roligt blir det inte, snarare motsatsen. Armvärmare och gegga känns som troliga inslag. Jag läste på happy att banan är 1 km längre i år, 1 km asfalt har ersatts av 2 km stig. Det, sammantaget med vädret, gör att jag tvivlar på mitt mål att komma under tre timmar. Ja, ja, tävlingar i halvrisigt väder är jag ju något van vid i alla fall.

Tillbaka till fullgung

Ah, äntligen tillbaka till mjuksvans... Jag kom över den här skönheten. Inte bara en Logan, utan en PRO. Plattisar, dubbelkronad framgaffel, stänkor, reflexkittad, osv, osv. Till och med stöd! Helt sjukt att man stått ut med det här "måste hitta något att luta mot"-grejen så länge. Jag känner mig fri.

Galet att någon bara slängt den här i Varbergaskogen. Det blir en sväng till polisen idag och sedan en lång väntan... Om ett par månader kan den vara min, tänk om jag hinner till cykelvasan...

Nya stigar

En tur igår kväll, som blev ett bra genrep inför Lida, bjöd på massor av nya stigar, signerade av Magnus. Ruskigt fina stigar, i mitt närområde, som jag inte hade en aning om. Och fort gick det, så det blev en riktig genomkörare. Kartan nedan har hyfsat hög upplösning, så klicka på den om du är intresserad av var vi åkte.

Dags igen

Då börjar det dra ihop sig till tävling igen så jag var förbi Uno Forsbergs och handlade lite prestationshöjande medel. Inför Billingeracet drack jag Vitargo enligt bild men blev väldigt avis på Jonas som satt i bilen och carbo-laddade i mindre flytande form. Han slog mig ju också så något special måste det vara i det lilla röda paketet...

Före kaffe och bulle

En som vanligt bra måndagsträning idag. Det var lite färre deltagare men vi höll bra fart på fina stigar så det blev hyfsat intensivt även om vi var åter Ljungstugan tidigare än vanligt.

Min nationaldag

På förmiddagen var jag en sväng till Marka och tog lite kort (finns i Örebrotråden) på de tappra som vevade runt på en kort variant av mtb-banan. Framåt kvällen tog jag mig en tur i närområdet. Jag började med att tvinga mig själv uppför Vivallakullen fyra gånger, helt emot mina motionsvanor. Sedan blev det genom Lunbyskogen, via Yxsta bort till Lillån, en kortis på Klockarängsleden och hemåt via Boglundsängen. Jag avslutade chockartat med en femte sväng uppför kullen! Backklättrandet visade snabbt (förutom att det är himla jobbigt) att greppet i "nya" bakdäcket inte bet i gräset direkt, men med lite tyngd på baken så puttade det upp mig ändå...

Lättare bak

Jag har dragit mig lite för att byta bakdäck eftersom det var fyllt med gegga. Det visade sig dock vara en enkel sak så nu sitter det ett S-Works Fast Trak även baktill. Från 689 gram till 460! En ofantligt besparing. En vecka kvar till Lida Loop så nu hoppas jag att jag rullar snabbt där.

Utan cykel

I onsdags tog jag en löprunda, vilket jag inte gjort sedan den svåra vintern 2009... Det var varmt och det gick tungt men jag släpade mig runt de vanliga nästan 5 km (Varbergaskogen runt) på ungefär den tid det brukar bli. Svalde sju svärmar mygg också.



Men Johan, vad springer du i för skor då? Ja, kul att du frågar! Av en ren händelse har jag en bild på dem här! Det är ett par Asics Gel Cumulus 10. Supersnabba. Dammodell, stl 40.