Chili med mjölk

Efter att ha läst skräckhistorier på happy, om hur svåra X King är att täta, tog jag tag i projektet igår. För att inte ställa till det om det skulle bli strul, började jag med endast framdäck.

Det gick förvånansvärt bra, ingen vätska som sipprade genom sidväggarna... Det höll luften riktigt bra men efter att ha legat platt över natten var luften borta. Nu idag ligger det på andra sidan och verkar hålla luften. Får se om det är tomt i morgon, när det är dags för lite träningstävling...

Nytt att slå i sten

Men vad var det i kartongen då? En massa spännande saker förstås. Bland annat ett par nya pedaler. Mina gamla XT har haft närkontakt med mycket sten och skit (bristande teknik?) och ser ut därefter. De funkar förvisso fint men de får gå i pension, med hedern i behåll.

De nya är också ett par XT, av ny modell (10 gram lättare med sina 342 gram), som matchar fint med mina nya vevar.

En het sten till stallet

En annons på Blocket ledde till en affär och sonen kliver därmed in i familjens Specialized-stall. En fyra år gammal Hot Rock (24 tum) som behöver lite omvårdnad...

Fyra men inte fyror

Igår kväll blev det en kvällstur med tre snabba killar (Carl H, Magnus P, Rickard S). Det blev Eker-rundan extended edition (en sväng på Tysslingeleden på slutet) i en rasande fart. Inga pauser, ingen andhämtning. Det vara bara den sugande marken som drog ner tempot. 25 km snittades i drygt 18 km/h.

Idag svängde jag förbi XXL och plockade upp säsongens kolhydratsladdning. 5 kg ska nog räcka... Bra pris!

Detaljer

Eftersom Ola blev helt till sig i trasorna av det oväntade besöket ville han visa hela Kilsbergen i en rasande fart. Det blev därför en ganska slitsam resa, med tanke på att den kallats för "lugnt tempo" på förhand. Klättringen upp till Rusakulan (första toppen i höjdkurvan) har jag gjort förut och den är rejält jobbig. Det blev inte lättare av den våta marken.

Sedan snurrade vi tillbaka via Klockhammar och började ta oss upp till Kilsbergsstugan på en grusväg jag aldrig tidigare valt. Den visade sig vara riktigt elak och ville aldrig ta slut (andra toppen). Det blev inte lättare av att marken var vattensjuk och seg som en dränkt skumgummimadrass... Så här i efterhand har jag förträngt att jag gick en bit.

Min klocka stannade på drygt fem mil och tre timmar. Det ger en medelhastighet på 17,2 km/h, helt OK fart med tanke på klättringarna.

Oväntat besök

Ett distanspass stod på schemat idag, med samling vid Mellringerondellen. När vi står där och väntar in cyklister dyker det upp en herre i Kalasdress från topp till tå. Jag som inte är så namnkunnig på Sverigeeliten fick höra mig för och det visade sig vara Matthias Wengelin som av en händelse gästade stan. Han hade förstås hört att Almby IK kör grymma turer i Kilsbergen och vad kan vara bättre uppladdning inför det som komma skall?

Vi tog sikte på bergen via lite bekanta stigar (Eker-rundan) och letade oss sedan upp till Rusakulan och Bergslagsleden. Snön hade släppt greppet om bergen så det bjöds på riktigt fin cykling. Ett par brutala backar senare är benen skapligt trötta, förmodligen på fler än undertecknad men för herr Wengelin verkade ansträngningen vara måttlig då han enligt egen utsago endast rört sin avtoppade 0,5-flaska för att tvätta av framgaffeln...

På väg upp mot bergen bjöds lite bakhjulcykling av nån som kan.

Here we go again...